Slutseminarium för Publicistiska arbetssätt

Sedan 2002 arbetar jag som bildlärare vid Altorpskolan i Herrljunga, en 7-9-skola med 390 elever fördelade på 17 klasser.

Jag arbetar redan relativt publicistiskt, men tills nu mest i IRL.

Skolan har ca 120 ramar, i formatet 50 x 70, som vi varierar innehåll i ungefär 5 ggr/år. I matsalen finns en ständigt roterande tapetutställning. Det finns oxå en rejäl glasmonter att förevisa tredimensionella verk i. En del elevarbeten har även hittat ut på skolans hemsida.

Det känns viktigt att eleverna får sina alster uppvisade, av flera anledningar.

När de är medvetna om att deras arbeten skall visas upp offentligt så tar de uppgiften på avsevärt mycket mer allvar. Vem bryr sig egentligen om man vet att ens arbete bara hamnar i ett kuvert eller en låda.

Det finns något demokratiskt i att bli bedömd av fler än bara sin lärare. Man kan inte älska alla och kanske är det så att just min bildlärare ÄR helt väck. Då är det underbart om någon annan får chansen att tycka till oxå.

Men mitt viktigaste motiv kanske är att de skall titta på varandras arbeten. Arbeten utställda i korridoren beskådar de verkligen aktivt , bedömer, diskuterar, helt frivilligt.

Det kan verka självklart att eleverna rangordnar sina kamrater, vem är bäst eller bättre än vem, men med det följer också att de positionerar sig själva. Detta behöver, speciellt tonårsflickor, öva sig på. De underestimerar ofta sina egna resultat. Att se sitt arbete, tillsammans med andras, tillför en ny dimension. Kanske är det man gjort inte så dåligt trots allt.

På vår skola verkar vi ha en förhållandevis snäll ton. Det är överlag de positiva tillropen som dominerar...men vad vet en lärare...

Så steget är inte så långt till att gå ut på nätet. Anledningen till att jag går den här kursen är att jag behövde mod och en rejäl knuff i ryggen för att våga ge mig ut där.

Jag har ca 250 elever just nu. För att mina experiment inte skulle bli för tungrodda valde jag att koncentrera mig på en kurs jag har på gymnasiet. Kursen faller under Estetisk verksamhet och heter Skapande Skulptur.

De ca 25 eleverna jag har är, till 99 %, ungdomar jag redan undervisat i tre år. Ungar som vet var ribban ligger och står ut med kärringen en vända till. Resultaten blir därför riktigt hyfsade.

Eleverna skapar aldrig tidigare skådade djur. Varelserna måste vara fullt fungerande, även om de kanske inte är helt plausibla. Amöba-grisen som lever på sitt bajs faller bort men bäver-hönan som livnär sig på Nossans stränder får komma med.

Kan inte påstå att jag gjorde någon gigantisk undersökning av utbudet. Jag hade inte så många hänsyn att ta eftersom jag inte egentligen var ute efter så mycket utbytande kommunikation! Jag var inte intresserad av att få en massa kommentarer och åsikter, utan först och främst att på ett lätt sätt publicera elevernas arbeten.

Jag valde Blogger för att det grafiska upplägget var enkelt men varierat och för att det fanns en simpel undersöknings-modul.

Jag använde mig av REFERENSBILDERNA från förra årets kurs och gjorde en lång slips av det. Ovanför bilden bifogade jag en kort resumé formulerad från elevernas uppsatser. Under bilden har jag ställt två frågor ur deras uppsats och givit tre svarsalternativ där man kan rösta på de svar man tycker är troligast….eller inte....

Det visade sig strax att man faktiskt ville veta det rätta svaret, så jag la till ett facit i slutet.

För att chansa behöll jag möjligheten för folk att kommentera arbetena och bilderna. Ingen har gjort några negativa försök.

Min egen blogg har råkat illa ut EN gång, men personen lämnade spår efter sig och det var lätt att meddela att jag inte tyckte det var vidare coola kommentarer....sedan har det varit lugnt.

Efter några månader lyckades jag få sidan länkad från gymnasieskolan Kunskapskällans hemsida.

Det stötte på en del motstånd från några andra lärare på gymnasiet, men jag har faktiskt inte bemödat mig att ta reda på varför.

Den absolut vanligaste frågan jag fick var HUR GÖÖR DOM?

Så då gjorde jag en ny blogg om just det: hur de gör skulpturerna och länkade den från den första sidan.

Här har jag successivt lagt ut bild och text från årets kurs. Helt enkelt förklarat hur det hela går till.

Eleverna är ju nästan vuxna så de som har kommit med på bild har jag oftast bara frågat om de tycker bilden är ok.

Denna blogg har varit uppskattad av många av eleverna som vill visa andra vad de håller på med i skolan.

Hur ser tankarna ut för framtiden då?

Först och främst är ju årets kull medvetna om att arbetena inte bara kommer att förevisas live på skolan utan att de också kommer att ligga ute på en blogg.

Denna gång kommer eleverna själva att skriva en kort resumé om djuret som komplement till sin uppsats samt välja en lämplig fråga för undersöknings-funktionen.

Jag tänker att vi också skall bifoga djurens läten gjorda i Audacity, eller så, och ja kanske länka in Google-Earth för lite autentiska miljöbilder från djurens habitat, om det funkar.

Sedan är min förhoppning att jag skall kunna presentera små 3D animationer, eller bildspel, av djuren, så man kan snurra på dem.

Avslutningsvis så kan man ju reflektera över om detta egentligen leder till att eleverna blir så mycket mer publicistiska…..eller är det bara fröken…..eller så knuffar detta dem vidare...

Jag är helt övertygad om att det tillför både arbetet och resultatet oerhört mycket att någon annan än de närmast sörjande ser ens ansträngningar.

Det är en svår balansgång. Paralellerna till utställningar i korridoren är uppenbara.

Mycket få elever i de tidiga tonåren säger:

”Snälla, du kan väl sätta ut min teckning i korridoren”,

men när man väl gör det tänker de flesta

”YESSSS, tanten hängde upp min bild!”

Att få elever att kommentera sina egna bilder på ett konstruktivt sätt i tex en blogg har visat sig lite krångligt, i alla fall i dagsläget.

Man vill inte gärna skriva svart på vitt att man är nöjd med sitt resultat, att det varit roligt arbete etc.

Det är lättare med ”Öh, skit seeegt det här!”